Dramatiskt träningspass

Hej igen,

Som utlovat så måste jag ju såklart berätta om ett pass för någon vecka sedan som inte helt gick som planerat och resulterade i 10 dagar alternativ träning. Det var nämligen så att jag blev påkörd på rullskidor av en kille på elcykel, inte en sån sparkcykel utan en vanlig elcykel. Han kom nedför en backe och körde rakt ut i vägen och in i mig. Jag flög och landade på andra sidan vägen och fick en rejäl smäll i huvudet. En tur ner på akuten med en lätt hjärnskakning och kryckor första två dagarna blev resultatet. Men inget brutet och nästan inga skrubbsår heller otroligt nog! Är så glad för att jag alltid har hjälm även om den numera är demolerad och förpassad till skräphögen..

Jag började direkt köra på med min Bemer som jag använder flitigt för att förbättra återhämtningen under träning- och tävlingssäsongen och tänkte att det kanske kan hjälpa. Och efter 4 dagar var jag tillbaka i lätt träning igen och en vecka senare kunde jag köra mitt första hårda pass igen. Så imponerad över kraften till den lilla apparaten alltså!

Men trots att jag under en vecka mest stakade och körde överkroppsstyrka så ser jag positivt på det, för det kunde gått mycket värre än vad det gjorde och dessutom så har tekniken verkligen känts sjukt bra i skate efter det, träffar mycket bättre med överkroppen så det är kul! Och förutom det lilla missödet så har träningen som jag nämnde tidigare gått väldigt bra. Vi har fått ett väldigt bra och härligt gäng på teamet i år och kommer pusha varandra minst lika bra som tidigare.

Nu ska jag sova en stund innan nästa pass. Vi hörs!

/Ingela

Blogginlägget sponsras av:
            

Hello again,

As promised I have to tell you about my training session some weeks ago that didn’t quite go as planned and resulted in 10 days alternative training. I was actually run over by a guy on an electric bike that came from a downhill straight out to the road and hit me. I flew across the road and hit my head in the ground. So I had to go to the hospital to get my head checked and a small concussion and crutches the first days was the result from the crash. But nothing was broken and almost no scrubs either so I was soo lucky! Really thankful that I always wear helmet while roller-skiing.,but now it is time for a new one since this one is destroyed.

When I got home from the hospital I directly started to use my Bemer that I use regularly during the training- and competition season and thought it might help to speed up the recovery. And so it did, after 4 days I was back in light training and one week later I had my first hard session after my crash. So impressed by that little thing!

But even if I mostly did only double poling and strength for the whole first week of training I am looking positive on that, it could have been much worse, and also my technique in Skating and the upper body has improved a lot by this. Also except from this training has been really well in May. We are a really good team this year at Holmenkollen Biathlon and I think we will push each other to some great results this winter too.

Now it’s time for some afternoon rest before my next training.

/Ingela

Nytt träningsår

Hej på er!

Det var ett tag sen sist nu, det har varit ett väldigt speciellt år som varit och vi har såklart varit oerhört lyckligt lottade som fått genomföra en så gott som normal tävlingssäsong. En säsong som jag lägger bakom mig som långt ifrån den bästa jag haft men med många ljusglimtar som t.ex att jag lyckades ta ytterligare ett kliv fysiskt denna säsong. Nu väntar jag bara på att få till skyttet i kombination med det, och det kommer!  Vill såklart tacka alla som stöttat och peppat under denna minst sagt speciella säsong, så från botten av mitt hjärta – TACK! <3

Men trots att vi fick något som liknade en normal säsong var det också väldigt mycket som inte varit som vanligt, och för er som undrar tänkte jag berätta lite mer om hur allt funkat för oss under vintern och hur det funkat här i Oslo under denna tid här nedan..

Vi har ju faktiskt praktiskt taget levt i en bubbla borta på tävlingar där vi testats två gånger innan avfärd. Från att vi flugit ner till Europa i charterplan och sedan blivit i princip inlåsta på våra rum där vi inte fått gå ut utan ansiktsmask till att det inte ens har varit lov att gå på affärer och handla eller träffa någon annan än den vi bott tillsammans med. I tillägg har vi ätit på olika tider och haft möten över teams och testats var tredje dag. Det har varit oerhört påfrestande i stunder och speciellt märkte jag när jag slitit med att få till skyttet i vinter att det var jobbigt att inte få koppla bort det en dag och tänka på något annat.

Dessutom har ju livet varit här hemma mellan tävlingar också varit väldigt annorlunda. Jag har i princip suttit i karantän från December till April. Gränsen har i det närmsta varit stängd och varje gång jag kommit hem efter tävling har jag fått sitta isolerad hemma i 10 dagar med undantag för träning. I Norge är allting oerhört strikt i jämförelse med Sverige. I mars förra året stängde man ner landet helt i tre månader och även om det gradvis öppnat så har Oslo haft gym och butiker nedstängt sedan November och på mataffärer måste man ha mask på sig för att få komma in. Det är såklart vanligt på många ställen runt om i världen men har verkligen varit speciellt att uppleva det.

Även om det varit en slitsam vinter så är jag som sagt väldigt tacksam att vi fått möjligheten att tävla och så har jag en oerhörd respekt för det här viruset och situationen vi befinner oss i och de uppoffringar vi måste göra. Så nu fortsätter vi att hålla ut lite till så hoppas jag att vi snart kan möta och krama våra nära och kära igen. Det längtar jag oerhört mycket efter att göra nu!!

Men.. Det är inte bara den gångna säsongen som gått, en ny säsong har också hunnit börja. Jag behövde mycket tid för att hämta mig efter den säsongen som var och verkligen lägga ner tiden på att analysera vad jag kan göra ännu bättre för att lyckas med mina mål den kommande säsongen. Det var sjukt bra för och nyttigt för mig att ta den tiden att fundera och reflektera, det har gjort mig mer motiverad och det har aldrig känts bättre att dra igång ett träningsår. Jag har redan fått mycket bra och högkvalitativ träning genomförd och jag ser redan fram emot att få stå på startlinjen till vintern!

Hoppas ni vill följa med på fler uppdateringar under sommaren, det kommer en om Majs mest dramatiska pass lite senare i veckan bland annat..

Ta hand om er.

/Ingela

Blogginlägget sponsras av:

 

 

 

Hey there!

It’s been a while since last time I wrote something here. It’s been a crazy and very different year and under the circumstances I am so thankful and happy that we could have something that was as close to a normal season as it could have been in these times. This past season has been far from my best one but still I can look back on taking one more step physically this season, getting even stronger in my skiing. Now I am just waiting to show this combined with some good shooting, and that will come! I also want to thank everyone that’s believed, and cheered for me the last season. From the bottom of my heart -.THANK YOU! <3

But even if we got something that might have looked like a normal season, there was also a lot that was not normal, and for those of you wondering I will try to tell you a little bit of our lives during this winter..

We where practically living in a bubble away at competitions and was tested twice before leaving, flying with charter planes and was practically locked in in our rooms during the competitions. We weren’t allowed to go to supermarkets, shops or meet anyone except from the one we stayed in the room with. And as soon as we left the room we had to wear face-masks except in training. In addition to this we also had to get tested every three days. It has all been challenging for the head, especially when I was struggling with my shooting and there was no way to get my thoughts on something else.

And on top of this life at home has also been a lot different, I was practically in quarantine from December to April. The boarder has been closed and no-one outside from Norway can come in and when I arrived home from competitions I was isolated in my home except for training. Compared to Sweden here in Norway everything has been pretty closed down. In march they closed everything for three months and even though it has opened up gradually gyms, shops, restaurants and so has been closed in Oslo since November and you have to wear a face-mask everywhere. This is normal in a lot of places now but it still feels so unreal.

Even if it has been a special and very physical exhausting winter and season I am so grateful that we have been able to compete and I have so much respect for this virus and the situation we are in and the sacrifices we have to do to get through this. So now I really hope that everyone can just hold on to the restrictions for a little longer and hopefully soon we can hug our loved ones again. This I am really looking forward to!!

But it is not only this winter and season that has come to an end, a new season has also started. I needed some time after the season to recover and to reflect on what I can do different to be able to reach my goals for next winter. It was much needed and very good for me to sit down and analyze and make a new plan, it has made me even more motivated and it has never felt so good to start the training season again. I have had a lot of high-quality training done and I am already looking forward to standing on the start-line next winter.

Hope you want to read more updates during the summer, in the end of the week it comes one about the most dramatic training session in May.

Take care,

/Ingela