Det är egentligen ingen större skillnad på den träning jag gör nu jämfört med tidigare. Det är lite som skiljer och de har en annan skala att mäta intensiteten på passen i men grunden är densamma. En skillnad är dock att jag tränar väldigt mycket mer grenspecifikt än tidigare samt att det är mycket mer fokus på kvalité på de hårda passen. Det får hellre strykas ett lugnt pass för att vara fräsch när det väl ska köras hårt. Och det är jag ovan vid. Jag har lärt mig de senaste åren att jag är en sån person som inte tål för hög belastning i form av både fart och mängd. Så för mig passar det att periodisera träningen och göra timmarna på de veckorna med lite mindre fart. Jag har de senaste året haft alldeles för många fartpass där kvalitén varit alldeles för dålig tack vare att jag varit för sliten från all annan träning. Jag har helt enkelt inte klarat av att åka fort och det har också avspeglat sig under säsongen där jag känt att uthålligheten finns men inte farten att kunna gå med i rygg på de bästa ens.

Så det ska bli spännande att se hur det blir till vintern när jag ändrat detta och känt att jag fått en mycket bättre kvalité på fartpassen. Sommarträningen har egentligen gått väldigt bra, tränade på bra och hade en liten kortare sjukdom i början av träningsåret men kom igång fort och kände att jag tog ganska stora steg direkt. Jag gjorde en del bra testlopp där jag kunde matcha grabbarna bra och kände mig allmänt stark på träningen och förbättrade mig mycket både ute och inne i gymmet. Men sen hände något ganska snabbt i mitten av juli. Kände verkligen hur energin rann ur mig. Tappade all ork och sov flera timmar om dagarna. Genomförde mycket bra träning och krigade mig verkligen igenom varje pass. Men tillslut så sa kroppen ifrån på riktigt. SM var ett helvete rent utsagt och med den känslan var det inte ens kul att tävla. Fick problem med hjärtrusningar och kände mig sänkt. Fortsatte i samma stil ytterligare två veckor innan kroppen sa helt stopp.

Anade att det verkligen var något som inte stämde så började göra uppföljningar på sjukhus och man kom fram till att både mina järnvärden, järnlager och blodvärden var i botten. I samråd med läkare beslutades att jag skulle få järn på sjukhuset då detta är något jag slitit med de sista säsongerna och trots järnrik mat och järntillskott så tar inte min kropp upp det. Var skeptisk till en början men efter att ha dubbelkollat att det inte var dopingklassat så fick jag järn. Och vilken skillnad det blev! Märkte framförallt till vardags att jag blev en helt annan person och mycket gladare och med mer ork igen. Efter det har träningen känts bättre och bättre och jag har satt pers på de flesta tester vi gjort. Vann också säsongens sista träningstävling i Holmenkollen för Oslo-kretsen förra veckan efter stark åkning. Så det känns som jag och kroppen spelar på samma lag igen. Har dessutom inte känt av några hjärtrusningar efter det heller. Men ska ändå till en specialist i helgen som var för att kolla upp det en extra gång.

Så himla skönt att gå till botten med mina järnvärden en gång för alla och förhoppningsvis nu kunna hålla dem uppe så jag inte ska behöva slita med det under säsongen i år också. Nu ser jag verkligen fram emot att genomföra de sista veckorna in mot säsongen på ett så bra sätt som möjligt och så hoppas jag att jag får visa upp den härliga känslan jag haft i träningen under sommaren även till vintern! 🙂

/Ingela