Den senaste veckan har jag befunnit mig hemma i Arvidsjaur, en vecka som innehållit väldigt mycket träning! Det känns som jag sagt det några gånger nu men så är det verkligen.

Cyklade till mormor i Arjeplog en dag och hälsade på, men somnade på soffan en bra stund när jag kommit fram innan jag kunde ta tag i att vara lite social. Rekade också backen upp till Galtis på vägen hem, 5,1 km nyasfalterad väg med magisk utsikt på toppen! Blir helt klart ett besök i den backen nästa gång jag är hemma.. 


När jag sneglade på årsplanen tidigare så insåg jag tidigt att Juli och början av Augusti skulle bara handla om överlevnad.. Det är mycket mängd och intensitet och det i kombination med avsaknaden av vilodagarna gör att kroppen verkligen får testas. Men jag förvånas ständigt av hur mycket man klarar av.. Ligger verkligen på gränsen och vissa dagar har jag inte kunnat gå och sen blir det lite bättre för att sedan köra något pass som gör träningsvärken lika outhärdlig igen.. 


Ett sånt pass var Janneintervallerna i torsdags. Intervaller på löparbana där man springer halva varvet på strax under maxfart och andra halvan tröskel i 25 varv (10 000m). Det var brutalt, äckligt, jobbigt och har aldrig varit så nära att spy på ett pass.. Trodde jag hade gjort det värsta passet någonsin när Pär införde utmattningsintervallerna men detta var helt klart i klass med dem!


Nu ska jag bita ihop några veckor till med hårdkörning och sen blir det lite lugnare inför Rullskidskytte SM i Boden. Mamma gör mig sällskap till Östersund också då hon gått på semester precis, skönt med lite service när man är sliten.

Fyllde ju förresten 25 häromdagen också, både brorsan och hans tjej och hennes familj kom förbi och grattade. En helt perfekt dag med andra ord! Tusen tack för alla grattishälsningar 🙂

Bild tillsammans med mina fina barndomsvänner.

Kram Ingela