Så var även stafetten avklarad här borta i Canmore och det är dags att tacka för oss för denna gång. Det har varit superkul att vara tillbaka här igen med alla de fina omgivningarna, men lite mindre kul att spendera halva veckan sjuk på hotellrummet. Men sånt är livet och min förkylning är ännu begränsad till nästäppa så förhoppningen är god om ett snart tillfrisknande!  

 Nu sitter vi på ett chartrat plan påväg till USA:s östkust. Ska bli skönt med lågland och lite mindre tidsskillnad igen. Blir även premiär i staterna för min del, första men förhoppningsvis inte sista gången!

Men lite mer om stafetten avslutningsvis då.. Jag bildade dreamteam med Torstein på singel-mixen igår. Vi var supertaggade och just denna tävlingsform är något som passar mig väldigt bra normalt då jag skjuter relativt fort och gillar det lite högre tempot och duellerna som blir på de kortare sträckorna. Det började ju superbra för oss och jag växlade faktisk som tvåa efter min första sträcka, strax efter Frankrike som dagen till ära toppat sitt lag.. Torstein tog sedan rygg på Fourcade och vi låg riktigt bra till efter halva stafetten. Men den här gången höll det inte hela vägen, men vi spände bågen och visade att vi kan vara med där uppe.. Med lite bättre skytte så hade vi varit med  i topp, och det är kul att se. 

Men nu ska jag sova lite tänkte jag, hörs från USA.   

Kramar Ingela