INGELA ANDERSSON

SWEDISH BIATHLETE

BLOGG

Säsongen 2019/2020

Det är dags att starta igång en ny säsong, och för en vecka sedan skulle jag sagt att jag aldrig varit bättre förberedd för det tidigare. Men den senaste veckan har dock både en ovälkommen förkylning, pollenallergi och inflammation i visdomstand krånglat till det lite. Men med tanke på att jag egentligen inte haft någon semester och viloperiod hittills så var det nog bra för kroppen att få lite lugn och ro!

Jag har verkligen njutit av våren (sommarvärme??) här i Oslo. Har passat på att umgås med vänner, vara uppe sent och njuta av en frihet i vardagen som man inte är bortskämd med som elitsatsande idrottare.. Allt detta har gett mig så mycket energi och jag känner mig så fylld av glädje att gå in i en ny träningssäsong!

Jag har också tagit mig mycket tid nu i vår att fundera över träningsinnehåll och vad jag vill ändra och vad som varit viktigt för mig under detta år. Och jag är övertygad om att jag kommer kunna utvecklas och ta ytterligare steg inför den kommande säsongen. Jag har till och med kommit så långt att jag börjat älska att planera mina hatpass! Så nu ser jag med glädje fram emot att få börja fylla dagarna med planerad träning och rutiner igen.

Som många säkert läst på hemsidan till förbundet så blev jag erbjuden en plats i Utvecklingslandslaget inför nästa säsong. Vad det skulle innebära var inte riktigt klart men efter mycket diskussioner så kom jag och landslagsledningen gemensamt överens om att det bästa för min utveckling nog är att fortsätta utvecklas i den miljö jag befinner mig i.

Det känns oerhört skönt då jag trivts sjukt bra här i Oslo med träningsmiljö, teamet och ledare i form av Eirik och Jon-Kristian. Självklart är det inte lätt att tacka nej till en landslagsplats då detta trots allt är en dröm man har och jag älskar att få representera Sverige och umgås med de andra på tävlingar. Men i slutändan handlar det om vad som gör mig bäst till vintern och det är vad både jag och landslagsledningen vill såklart. Därför blev beslutet såhär denna gång och det känns oerhört rätt även om jag såklart gläder mig oerhört till att få träffa tjejerna på tävlingar redan i sommar och höst igen! 🙂

Tack än en gång till mina sponsorer som gör det möjligt för mig att satsa på idrotten! Och ett stort tack till min familj, vänner, teamet här och Jonneman som fått mig att utvecklas både som människa och skidskytt under året! Nu kör vi vidare 💪🏼

Alla bilder är förresten tagna av min sjukt duktiga teamkompis Sverre, han gör även galet fina filmer som ni kan kika in på hans Youtubesida.

Ha en fin dag!

Kram Ingela

Säsongssammanfattning

Wow, vart ska man börja att sammanfatta en säsong med så många bra saker och så mycket positivt att ta med sig vidare??

Jag tänker att jag försöker göra en grov sammanfattning över säsongen i sin helhet och lyfter fram några ljuspunkter så det inte blir alltför mycket läsning och massa text.

Men först av allt vill jag börja med att tacka alla mina fantastiska samarbetspartners som gör det möjligt för mig att satsa på min idrott! Det betyder oerhört mycket för mig att ni stöttar mig och jag är evigt tacksam för det.

Så åter till säsongen som inleddes på Idrefjäll med SM och uttagningstävlingar. Då jag tränat hela sommaren med teamet här i Oslo hade jag ingen aning om vart jag stod i förhållande till de andra tjejerna. Visste att jag varit stark på träning och att kroppen reagerade bättre och bättre ju närmare vintern kom. Så trots att rullskidskytte-SM var ett stort misslyckande (som alltid för mig när det ska åkas rullskidor) så var jag ändå rätt säker i att formen var tillräckligt bra för att vara med och konkurrera om fina placeringar och landslagsplatser.

Lyckades redan i första tävlingen åka till mig ett silver på SM-masstarten och följde sedan upp med en fin 5:e plats.

Det räckte till att två helger senare få dra på mig landslagsdressen på de inledande IBU-cup tävlingarna som också de var i Idre. Där chockade jag nog dock både mig själv och alla andra genom att gå och vinna första tävlingen. Sjukt kul såklart och motiverande att redan då få se att jag hängde med så pass bra i internationellt motstånd. Tog ytterligare två pallplatser på IBU-cupen innan jul och hoppades få chansen på Världscupen. Åkformen var riktigt bra då och trots att jag saknade det lilla sista att pressa mig gjorde jag många topplopp åkmässigt!

 

Under jul åkte jag sedan på en förkylning, eller egentligen redan i Obertilliach där jag tävlade två tävlingar sjuk och det gjorde nog inte saken bättre. Låg sedan däckad hemma i feber under julen och hann precis börja träna innan det var dags för säsongens första Världscup i Oberhof. Resultatet där var katastrof och tog ytterligare någon vecka innan formen var tillbaka igen.

Fick sedan åka över andra sidan Atlanten och tävla Världscuperna i USA och Kanada och trots en magparasit och sjukt kallt väder var det verkligen en upplevelse! Jag lyckades mot slutet av resan få tillbaka åkformen och fick till en riktigt fin stafettsträcka där vi tog en finfin 5:e plats i mix-stafetten i Soldier Hollow så det var skönt. Det var såå roligt och inspirerande att få köra stafett igen och att vi lyckades göra det så bra hela laget samtidigt!

Sedan kom egentligen årets bästa form efter denna resa, brukar reagera positivt efter att ha tävlat på höjd och så även denna gång. Tyvärr var det lite stolpe ut i Otepää och Martell där framförallt skyttet inte fungerade. Men hade en riktigt bra åkform och är glad över att ha fått känna på den känslan igen av att vara i bra form. Var rätt längesen och har egentligen bara tränat ner mig de sista säsongerna och känt mig sliten på tävling, så var skönt att få ett lyft!

Jag var väldigt besviken efter Martell då jag hade chansen på sprintcupen i IBU trots att jag missat många viktiga tävlingar, men som tur var fick jag ändå chansen på ett av mina två stora mål denna säsong. Nämligen världscupen här i Oslo, att få tävla där jag bott och tränat det senaste året inför familj, teamkamrater och tränare var oerhört stort. Jag har tävlat 35 tävlingar under året och kände att jag var sliten. Men gjorde mitt bästa och är nöjd med hur jag kämpade de sista helgerna med världscupen här och sedan SM i Boden.

 

Nu är jag i full gång med att analysera säsongen, vad som varit bra och dåligt samt vad jag ska göra annorlunda till nästa. Och även om jag sagt inför denna säsong att detta skulle vara den sista så har jag under säsongens gång känt att det inte funnits någon tvekan längre på att satsa vidare.. Motivationen finns där och nu när jag ser att steget till toppen är mindre än någonsin så känns allt möjligt!

Att dessutom ha fått chansen att satsa på heltid och bara fokusera på min idrott har gett ett oerhört lyft. Det i kombination med ett miljöombyte, en fantastiskt engagerad tränare och så underbara och starka människor runt mig på teamet har varit otroligt lärorikt. Jag hade inte kunnat drömma om den utveckling jag haft och jag är sjukt glad över att jag tog chansen att flytta till Oslo och fortsätta min satsning. Nu är jag mer motiverad än någonsin till att ta tag i nya saker att förbättra och ta ytterligare steg mot toppen!

Jag hoppas ni följer med mig på resan, och är ni intresserade av att stötta min satsning på något vis så tveka inte att höra av er.

Nu blev det en lång sammanfattning ändå men för er som inte orkat läsa kommer det mer konkret här:

1 seger i IBU-cupen
3 st andraplatser i IBU-cupen
3:e plats totala IBU-cupen
2:a plats Sprinttotalen IBU-cupen
SM-silver Masstart
7 Världscupstarter

Det var allt för nu, ha en fortsatt fin dag!
Kramar Ingela