INGELA ANDERSSON

SWEDISH BIATHLETE

SNABBFAKTA

Född: 16 Juli 1991
Bostadsort: Östersund
Klubb: K4IF och IFK Arvidsjaur Skidor
Tränare: Pär Svärdfeldt
Civilstatus: Pojkvännen Victor
Familj: Mamma, Pappa och lillebror Tim
Utbildning: Kandidatexamen i Ekonomi
Intressen: Umgås med vänner och resa
Favoritmat: En grillad köttbit
Bästa tävlingsorten: Antholz
Smultronställe: Björklund i Arjeplogsfjällen
Drömresemål: Kalifornien, Malaysia, Bali
Favorit citat: ”You’re never given a dream without also being given the power to make it true.”
Richard Bach

MIN HISTORIA

Jag är en glad och sprallig tjej som är född och uppvuxen i ett litet samhälle i Lappland som bär namnet Arvidsjaur. Ett ställe som betyder oerhört mycket för mig och jag åker gärna hem när det ges möjlighet. Det var där jag började min skidkarriär när min pappa tog med mig och min lillebror ut på skidorna. Men det var inte förrän jag fyllde 12 som jag blev övertalad av min bror att prova på skidskytte, jag höll då redan på med längdåkning och vanligt skytte. Jag fastnade direkt och har tränat skidskytte sen dess. Men innan jag bestämde mig för att satsa helt på skidskytte hann jag hålla på med en hel del andra sporter. Bland annat basket, innebandy, gymnastik och fotboll som jag höll på med ändå tills dess att jag flyttade hösten 2007.

Jag var en bit efter på skidor som liten, mycket på grund av att jag inte tränade så mycket skidor under ungdomsåren utan höll på med lite allt möjligt istället. Men jag utvecklades ändå ständigt från år till år. Efter jag gått ut Högstadiet hemma flyttade jag hemifrån, 50 mil sydöst och började på Skidskyttegymnasiet i Sollefteå där jag studerade Naturvetenskapliga programmet. Det var först då när jag ökade träningsmängden rejält som jag verkligen tog ett steg framåt. Jag vann Sverige Cupen, JSM och fick åka på JVM som första-års junior. De kommande åren följde jag upp det med ett guld på UOS och två stycken silver på JVM. Men under åren fanns även motgångar bestående av hjärtklappning och mykoplasma. Men överlag var det 3 helt underbara år där och jag utvecklades både som person och i skidskyttet. Dessutom fick jag otroligt många underbara minnen och framgångar under tiden där! Det blev dock bara 3 år eftersom jag klarade av studierna under den perioden och var sugen på något nytt.

När jag dessutom blev uttagen till A-landslaget i skidskytte inför säsongen 2010/2011 var valet av ny bostadsort enkelt. Efter det att jag tagit studenten packade jag mina saker och flyttade till Östersund där jag nu bor och studerar Ekonomi vid Mittuniversitetet och satsar helhjärtat på skidskytte. Under våren och hösten 2010 opererade jag mig för mina hjärtklappningar och det gick bra och jag har inte haft några problem efter detta. Trots detta blev det en bra säsong träningsmässigt och jag nådde upp till 600 träningstimmar, och fick med mig ett oväntat JVM-brons. Det mest positiva under denna säsong var också min utveckling i skyttet, lyckades ha en träffprocent på 83% under tävlingarna vilket är klart mycket bättre än tidigare.

Under min sista Juniorsäsong så fortsatte jag utvecklas och nådde min första topp-10 placering på IBU-cupen för seniorer och fick även testa på att åka en del Världscuper. Något som var både motiverande och lärorikt inför framtiden. Så trots att en sjukdom förstörde mitt sista Junior VM, som för mig var det stora målet så kan jag ändå blicka tillbaka på en fin avslutning som junior med många fina resultat i Senior-tävlingar, 3st JSM-guld och ett Silver samt seger i den totala Sverige-cupen.

Steget upp till senior blev tufft även om jag som förstaårs senior fick åka massvis av Världscuper och även VM i tjeckiska Nove Mesto så var inte resultaten vad jag hoppats på. Under sommaren och hösten tränade jag sedan hårdare än någonsin och var inte tillräckligt uppmärksam på kroppens signaler vilket kom att straffa sig då det efter flertalet läkarundersökningar tidigt under vintern konstaterades att jag blivit övertränad. Kroppen fungerade inte alls och pulsen rusade av att utföra vardagssysslor. Vägen tillbaka till skidspåret var i det skedet lång men viljan om att en dag bli bäst i världen fick mig att fortsätta kämpa.

Och nu, ungefär ett år senare har jag inte bara gjort comeback på tävlingsplatsen utan dessutom lyckats göra mitt hittills bästa resultat på en IBU-cup sprint. Blivit uttagen till både EM och VM och har dessutom fått gå på min första blomstercermoni i Världscup sammanhang i teamstafett. Detta har givetvis gett ytterligare motivation inför framtiden och så känns det skönt att kroppen börjar fungera igen. Har inte känt igen min egen kropp de senaste säsongerna och att jag trots ett halvårs uppehåll från all form av träning och tävling kan prestera på denna nivå är skönt att se och ger en indikation om att det varit något som inte stått rätt till de senaste åren. Men nu är jag på G igen och ser verkligen fram emot kommande säsong, nu gäller det bara att vara klok och bygga vidare på det som jag påbörjat. Drömmen om medaljer på de stora mästerskapen lever vidare och jag skall göra allt jag kan för att komma dit!