Sjusjøen

Hoppas ni tyckte att det var kul att se hur jag bor i Oslo. Nu har jag tyvärr lämnat det stället och igår kom jag fram till norska skidåkarnas vinterparadis Sjusjøen, dock är det inte fullt så mycket vinter för tillfället men finns lite snö att åka på i alla fall. Med stark betoning på lite.. Ungefär 1km spår är det så blir endel varv runt här och det är dessutom rätt sockrigt spår så ingen drömskidåkning ännu. Dock kom det lite natursnö och har varit kallt idag så på eftermiddagen hade det fryst ihop bra så jag hoppas på fina spår till morgondagens intervaller!
Jag och min team-mate Ole-Christian som också är här i veckan.

Dessa dagar ska de jobba mycket med spåren också så de kommande dagarna kommer det vara både betydligt längre spår och förhoppningsvis bättre också! Det ser jag fram emot. Annars så är det väldigt kul att vara på snö igen! Trivs ju som sagt mycket bättre med långa skidor under fötterna så det är efterlängtat. Planen är att stanna här fram till söndag då vi åker till Idre igen för läger med teamet och avslutar med Säsongspremiär och uttagningstävlingar där. Det ska bli sjukt kul att dra på sig nummerlapp igen på riktigt.


Såhär glad över att åka skidor igen

Lånar en stuga här under veckan så är skönt att få vara lite ensam och bara slappna av och ladda upp inför tävlingarna, är ju faktiskt bara 12 dagar kvar nu så det närmar sig med stormsteg. Ska försöka nöta teknik och hitta en bra känsla fram tills dess och få endel timmar på snö denna vecka för att släppa upp lite under nästa vecka. Så hoppas jag formen kommer! Har ju känt mig rätt pigg i det senaste med undantag för några dagar i slutet på förra veckan då jag vaknade upp och kände mig lite konstig i hals och näsa, men blev som tur inget värre än att jag vilade på den redan planerade vilodagen. Så skönt och jag har verkligen blivit bättre på att lyssna på kroppen den senaste tiden. Ska fortsätta med det så hoppas jag vara frisk resten av året också!


Solnedgång under passet igår, sjukt fint..

Ha en fin kväll,
Ingela

Lägenhet

-SAMARBETE-

Här kommer en liten titt in i min lägenhet som jag hyr under tiden här i Oslo. Har haft turen att en av mina samarbetspartners Soffdirekt.se har fixat möbler till mig så jag kan känna mig hemma. Och som jag trivs! De har helt fantastiska möbler och ett toppenbra kundbemötande. Är nog mest nöjd med bäddsoffan som är sjukt skön och inte lika hård som vanliga bäddsoffor, den är dessutom supersnygg och möjliggör att jag kunnat ha nära och kära på besök! Skulle verkligen rekommendera att beställa inredning från dem.

Så här kommer en liten guidad tur:

Planlösningen i lägenheten är lite udda och man stiger direkt in i köket, inte helt optimalt kanske men det funkar helt okej ändå. Finns lite plats för att hänga av sig direkt innanför dörren och köket är fint.

I lägenheten finns ett stort vardagsrum i mysigt stil. Här är min favoritdel i hela lägenheten med soffgruppen jag pratade om. Så himla mysig och ett extra plus för den praktiska förvaringen som gömmer sig under divanerna. Även soffbordet och den härliga mattan är från soffadirekt.se 

Kolla bara hur gosig denna matta är!! Älskar att mysa ner fötterna där, och dessutom är den enkel att dammsuga ren.

Även denna himmelska säng kommer från Soffadirekt.se, och jag sover sjukt bra i den! Det är ju sjukt viktigt med tanke på hur mycket jag tränar att återhämtningen blir optimal. Jag har valt att matcha den snygga sänggaveln med överkast och kuddar i liknande toner också dem från Soffadirekt.

Hoppas ni gillar lägenheten lika mycket som jag gör! Den är perfekt och förutom de rum jag visat finns ett badrum och även en walk-in-closet som är perfekt för mig som har mycket träningsutrustning. Så nu har ni fått se lite hur jag har bott de senaste månaderna.

Det var allt för detta inlägg, vi hörs!
Ingela

 

Intervaller

Dagarna går och premiären kommer allt närmare, kan knappt fatta att det bara är ungefär 2 veckor kvar tills det drar igång med uttagningstävlingar på Idrefjäll! Men det ska bli så himla kul och jag längtar verkligen. Även om det blir en helg först bara och sedan ett litet uppehåll på tävlingar innan jag ska köra norska öppningen på Sjusjøen två helger efter.

Formen börjar bli ganska bra, har egentligen känt mig starkare och starkare för varje dag och det går framåt! Vi har en fartvecka denna vecka med mer intervall och mindre volym i träningen. Det passar väldigt bra för till helgen åker jag sedan till Sjusjøen för att få lite mer mängd och framförallt snövana.

Idag har det körts kortare intervaller runt gratishaugen här i Kollen. Det var ett brutalt pass och min kropp var tyvärr inte riktigt var redo för den urladdningen ännu. I förrgår körde vi nämligen ett av de hårdaste passen under året med 6x5min löpning med stavar allt man kan uppför en slalombacke. Så nu ligger jag med benen i högläge och återhämtar mig från de första dragen imorse för att bli redo för nya intervaller snart igen!

Det var verkligen två grispass vi hade på planen där mjölksyran sprutar ur öronen så hade nog behövt en dag till emellan dem. Men man lär så länge man lever. I alla fall, nu när säsongen närmar sig så tar man inga risker utan det är dags att börja lyssna på kroppen när den är redo för att göra ett bra högintensivt pass med hög kvalite.

Kroppen känns annars som sagt i väldigt bra form och trots att den inte riktigt svarade på intervallerna idag så känner jag att det kommer mer och mer! Nu är det inte många pass kvar nu innan grundträningen är avklarat för i år.

Tänkte överraska lite och köra två inlägg samma dag, ikväll kommer ni nämligen få se min lägenhet här 🙂

Ha en fin dag!
Ingela

Idrefjäll

Den gångna veckan har jag befunnit mig tillsammans med teamet på Idre Fjäll för årets första snösamling. Vi har haft ungefär ett läger i månaden tidigare och jag har fått se många vackra och bra träningsorter runt om i Norge under sommaren som varit. Men det är ändå lite skönt att komma tillbaka till Sverige och framförallt skönt att få gå på snö igen! Första passet på snö var ren och skär lycka, trots endast 1,5km halvdåliga spår så njöt jag. Tycker verkligen att skidåkning är så mycket roligare än rullskidor. Tror det är för att jag verkligen inte får till tekniken på rullskidor. Så ser fram emot veckorna som kommer!

Vi körde inte bara skidåkning under veckan i Idre utan blandade lite med skidåkning och barmarksträning. Perfekt tycker jag då det sliter endel att gå på snö igen när man är ovan. Men har varit sjukt bra dagar och jag ser fram emot att komma tillbaka hit igen snart då vi kör ytterligare ett läger här med teamet innan våra uttagningstävlingar här 10-11 november. Hade dessutom fint sällskap av Johanna på några av passen. Det var superkul att träffa henne och få träna lite tillsammans!

Men innan det är dags att åka till Idre igen för nytt läger och uttagningstävlingarna så ska jag först få några dagar hemma i Oslo en sväng nu med några riktigt tuffa fartpass på barmark innan jag ska försöka leta lite snö några dagar i närheten och sedan åker vi till Idre återigen i början av November.

Det var allt för nu, kommer en uppdatering under veckan där jag tänkte visa er hur jag bor här i Oslo 🙂

Allting gick förresten bra hos läkaren igår, var inga fel på hjärtat utan det var starkt och friskt. Hade lite biljud som de hört när de lyssnat som berodde på att jag har en väldigt låg vilopuls och då kan brusljud uppstå tydligen. Men hjärtrusningarna berodde mest troligt på järnbristen. Så det var skönt att höra!

Idag har jag haft en lugn vilodag bara där jag bara tagit det lugnt och torrtränat lite. Imorgon är det dags för träning igen.

Trevlig kväll! /Ingela

Träningsupplägg

Det är egentligen ingen större skillnad på den träning jag gör nu jämfört med tidigare. Det är lite som skiljer och de har en annan skala att mäta intensiteten på passen i men grunden är densamma. En skillnad är dock att jag tränar väldigt mycket mer grenspecifikt än tidigare samt att det är mycket mer fokus på kvalité på de hårda passen. Det får hellre strykas ett lugnt pass för att vara fräsch när det väl ska köras hårt. Och det är jag ovan vid. Jag har lärt mig de senaste åren att jag är en sån person som inte tål för hög belastning i form av både fart och mängd. Så för mig passar det att periodisera träningen och göra timmarna på de veckorna med lite mindre fart. Jag har de senaste året haft alldeles för många fartpass där kvalitén varit alldeles för dålig tack vare att jag varit för sliten från all annan träning. Jag har helt enkelt inte klarat av att åka fort och det har också avspeglat sig under säsongen där jag känt att uthålligheten finns men inte farten att kunna gå med i rygg på de bästa ens.

Så det ska bli spännande att se hur det blir till vintern när jag ändrat detta och känt att jag fått en mycket bättre kvalité på fartpassen. Sommarträningen har egentligen gått väldigt bra, tränade på bra och hade en liten kortare sjukdom i början av träningsåret men kom igång fort och kände att jag tog ganska stora steg direkt. Jag gjorde en del bra testlopp där jag kunde matcha grabbarna bra och kände mig allmänt stark på träningen och förbättrade mig mycket både ute och inne i gymmet. Men sen hände något ganska snabbt i mitten av juli. Kände verkligen hur energin rann ur mig. Tappade all ork och sov flera timmar om dagarna. Genomförde mycket bra träning och krigade mig verkligen igenom varje pass. Men tillslut så sa kroppen ifrån på riktigt. SM var ett helvete rent utsagt och med den känslan var det inte ens kul att tävla. Fick problem med hjärtrusningar och kände mig sänkt. Fortsatte i samma stil ytterligare två veckor innan kroppen sa helt stopp.

Anade att det verkligen var något som inte stämde så började göra uppföljningar på sjukhus och man kom fram till att både mina järnvärden, järnlager och blodvärden var i botten. I samråd med läkare beslutades att jag skulle få järn på sjukhuset då detta är något jag slitit med de sista säsongerna och trots järnrik mat och järntillskott så tar inte min kropp upp det. Var skeptisk till en början men efter att ha dubbelkollat att det inte var dopingklassat så fick jag järn. Och vilken skillnad det blev! Märkte framförallt till vardags att jag blev en helt annan person och mycket gladare och med mer ork igen. Efter det har träningen känts bättre och bättre och jag har satt pers på de flesta tester vi gjort. Vann också säsongens sista träningstävling i Holmenkollen för Oslo-kretsen förra veckan efter stark åkning. Så det känns som jag och kroppen spelar på samma lag igen. Har dessutom inte känt av några hjärtrusningar efter det heller. Men ska ändå till en specialist i helgen som var för att kolla upp det en extra gång.

Så himla skönt att gå till botten med mina järnvärden en gång för alla och förhoppningsvis nu kunna hålla dem uppe så jag inte ska behöva slita med det under säsongen i år också. Nu ser jag verkligen fram emot att genomföra de sista veckorna in mot säsongen på ett så bra sätt som möjligt och så hoppas jag att jag får visa upp den härliga känslan jag haft i träningen under sommaren även till vintern! 🙂

/Ingela

 

Holmenkollen Biathlon

Teamet jag tränar med heter alltså Holmenkollen Biathlon och är ett team bestående av 12 personer i åldrarna 20–27. Det är jag och en tjej vid namn Vilde som är de enda tjejerna på teamet och sen är resten killar. Men det funkar toppen och vi pushar varandra framåt på träning varje dag! Tränare för teamet är Jon Kristian Svaland som varit ledare och vallare åt norska landslaget under flera år och Eirik heter mannen som har ansvar över teamet.

Jag var ju de senaste åren att vara en del av Team Skididrott som vi tillsammans startade som en gemensam satsning för några år sedan. Och vad jag vet är det är det enda aktiva skidskytteteamet i Sverige. Åren med teamet gav mig oerhört mycket glädje och bra förutsättningar att kunna pusha varandra. Men det med team är svårt att rodda i själv utan att det går ut för mycket över den egna prestationen och i Sverige är förutsättningarna för privata team mycket mindre vilket är synd. Jag hoppas verkligen att vi kanske kunnat vara med och kanske bidra till att det kan bli en ändring där så fler har möjlighet att satsa även utanför landslag. Det var oerhört bra år i alla fall och jag är tacksam för den tiden!

Den största skillnaden jag märkt av att tillhöra ett team i Norge och i Sverige är att det märks att detta varit en del av norskt skidskytte längre. Det behövs helt enkelt för att ta vara på alla de unga talanger de har som inte får plats på landslag. Allting är oerhört uppstyrt och organiserat och vi har en tränare anställd på teamet som håller i gemensamma träningar flera gånger i veckan. Jag skulle likna förutsättningarna med de jag hade under landslagsåren vad gäller uppföljning. Vi har läger ungefär en gång i månaden där allt är fixat åt oss, vi har tillgång till läkaruppföljning och provtagning samt möjliheter till personlig hjälp i träningen och träningssamtal. Det är toppen att få ha de förutsättningarna!

Vi är en otroligt bra och härlig grupp där alla är oerhört motiverade och vi pushar och utmanar varandra på träning varje dag. Det är dessutom sparrande att ha de yngre killarna att kämpa mot att försöka hänga med, jag gillar utmaningar och när jag har en bra dag så kan det gå. Jon Kristian är dessutom en tränare med nästintill oändligt med energi. Det han inte fixar är det få som gör. Han gillar att utmana oss i träningen varje dag och det är inspirerande att ha en tränare som tror på en så mycket och varje dag pushar en till att göra ännu bättre ifrån sig.

Nästa inlägg blir om träningsupplägg och hur träningen gått i sommar.

Ingela

Oslo

Ett nytt kapitel startade alltså i juni. För det var då flyttlasset gick till Oslo för att träna där. Ett oerhört spännande sådant och efter åtta lärorika år i Östersund så var det välbehövligt med ett miljöombyte. Saknar självklart alla underbara vänner, gamla teamkompisar och kollegorna på Fastighetsbyrån. Men Östersund finns kvar och jag kände verkligen att detta var någonting jag var tvungen att ge en chans. Tog även beslutet att för första gången i min skidskyttesatsning inte göra något annat än att fokusera på att träna. Har ju alltid studerat eller jobbat vilket har gett mig oerhört mycket inför framtiden och framförallt en trygg punkt att falla tillbaka på. Men nu vill jag verkligen ge det här en chans och se hur långt jag kan gå och om det kan göra någon skillnad.

Oslo som stad är helt fantastisk, har ju alltid gillat vad storstäderna har att erbjuda trots att jag själv kommer från ett väldigt litet ställe i norr. Dock spenderas nästan all tid tränandes om dagarna så enda gångerna jag tagit mig ner på byn är när jag haft besök. Men alltid trevligt när man väl haft möjlighet att ta sig ner och ta en kopp te. Men det som är allra bäst med Oslo är de fantastiska träningsmöjligheterna. För de är helt enorma i Norge överlag. Holmenkollen ligger alltså inte ens 20 minuter från centrum av Oslo och där finns en av de tuffaste rullskidbanor jag åkt på! Och om skjutvallen någon dag skulle vara stängd av någon anledning finns ytterligare två rullskidbanor med skjutvall inom 20 minuter från Oslo, helt fantastiskt faktiskt men så ovant att ha de anläggningarna runt sig. Men jag gillar det, och jag gillar också de många backar vårt västra grannland bjuder på. Det har blivit en hel del mer höjdmeter på träningarna i sommar vill jag lova!

Nu tänkte jag ju egentligen passa på att berätta mer om teamet jag tränar med och hur vårt upplägg sett ut men då finns det risk för långt inlägg igen, och den som spar han har! Så det kommer imorgon istället 😉

Håll tillgodo,

Ingela

Long time no see

Det har varit så dålig uppdatering här och så mycket som hänt sedan sist att jag inte ens vet vart jag ska börja. Men eftersom långa blogginlägg är det värsta jag vet så ska jag försöka att hålla det kort och hellre göra några fler inlägg. Säsongen som var blev katastrof på alla sätt. Jag kunde inte göra mig själv rättvisa och hade egentligen inte ett enda lopp som kändes bra under hela säsongen. Frustrerande men lite hade jag mig själv att skylla när jag startade med att tävla uttagningarna med feber. Mer än så orkar jag egentligen inte nämna om föregående säsong. Jag har bearbetat den, analyserat vad som gick fel och blickar framåt istället!

Jag har aldrig slitit med motivationen men i våras var första gången jag satt en längre stund och funderade över framtiden. Det jag då kom fram till var att motivationen var lika stark inför ett hemma-VM som ett OS. Men jag insåg också att jag inte kunde fortsätta som det var då jag helt stannat av i utvecklingen. Därför tog jag chansen att prova något nytt när en av de norska tränarna hörde av sig och frågade om jag inte ville komma till Oslo och träna.

Jag flyttade till en ny stad, med nya människor och ny tränare. Och jag är så glad att jag vågade göra det, för jag har inte bara utvecklats ännu mer som person. Jag har också fått nya infallsvinklar i min träning. Ny miljö och ett nytt gäng som trots att de flesta är några år yngre inte kunde ge bättre sparring och gemenskap än de gör. Är oerhört tacksam att få vara en del av Holmenkollen Biathlon denna säsong. Tänkte att jag ska berätta mer om det i de kommande blogginläggen om ni vill höra mer.

Ta hand om er,

Ingela