Pre-camp inför VM

Nu har jag hunnit vara hemma i alldeles snart en vecka. Har varit så himla skönt, men som vanligt nu på slutet så flyger tiden förbi. Jag tränar på och fokuserar som en tok inför avslutningen på säsongen just nu. Det gör att det inte blir speciellt mycket fritid och jag imponeras över Victor som står ut med mitt träna-äta-sova liv även fast han själv sliter med ryggproblem och inte kan träna själv just nu.. Hursomhelst så har jetlagen börjat lägga sig något även om jag fortfarande är riktigt trött när jag ska upp på morgonen. Fast det är väll i och för sig rätt normalt annars också kanske, att vara morgonpigg är inget jag kan skryta med på CV:t.  

 Detta är vardagslyx för mig när man kommer hem.

Sedan jag kom hem har jag hunnit få reda på att jag är uttagen i den svenska truppen till skidskytte VM i Oslo. Läs mer om det på förbundets hemsida. Givetvis jättekul och det var mitt stora mål inför säsongen och så långt bort som det kändes innan jul så är jag både glad och lite stolt över mig själv och vad jag åstadkommit. En stor del i detta är att jag lyckats fortsätta hålla fokus trots att det stundtals varit svårt, så jag är evigt tacksam för det samarbete jag inledde i höstas med min mentale tränare Magnus Swartling. Det har verkligen hjälpt mig på vägen.
Men trots denna uttagning som är en del på vägen så är det inte helt klart att jag får köra VM ännu. Vi är nämligen 6 stycken tjejer uttagna men vi har bara 4 startplatser. Så nu ska jag försöka fortsätta visa att jag vill ha en plats och stå på startlinjen när det drar igång i början av mars!   

Igår började vi vårt uppladdningsläger här i Östersund och idag avklarades ett riktigt tufft intervallpass. Jag sällskapade med Linn på intervallerna och vi pressade varandra riktigt bra. Sjukt kul och vi har fortsatt jättebra stämning och GO i gänget där vi peppar varandra hela tiden, så det känns bra!  

 Foto: skidskytte.se

Uppdaterar mer under veckan,

Kramar Ingela 

Äntligen!!

Åååh vad det var skönt att somna i sin egen säng igår alltså.. Nu ska det bli spännande att se hur jetlaggad man blir på vägen hem. Av tidigare erfarenhet så brukar detta bli en ännu jobbigare historia för min del. Men vi får väll se.. Så skönt att äntligen få krama om Victor igen också, har ju inte setts på över 6 veckor nu så det var på tiden!  

 Idag blir det i alla fall inte många knop, resan dessa dagar slet väldigt så idag ska jag bara se till att vila upp mig och återhämta mig lite inför dagarna som kommer. Nu väntar nämligen några dagar med mycket mängd träning igen och det ska bli så skönt! Har längtat efter att åka långa pass igen, så hoppas att det fina vädret som Östersund bjudit på de sista dagarna håller i sig.

Resan då, den tog tid. Väldigt lång tid. Vi började ju resa redan måndag morgon klockan 9 och kom inte hem förrän igår strax efter tio på kvällen.. 37h totalt alltså, men då tappade vi ju 6 timmar också så.. Som tur är hade vi en hel dag i Toronto på flygplatsen så då passade vi på att ta oss in till stan och utforska den.    

  Givetvis blev det ett besök på Hockey Hall of Fame för min del. Inte säkert jag besöker Toronto igen så det var kul att ha gjort! Sedan blev det en glutenfri pizza på Bostons bästa pizzeria innan vi begav oss tillbaka till flygplatsen igen. Själva staden var jag annars inte jätteimponerad över bortsett från den lilla parken vi hittade precis när vi skulle åka hem. Där hade de en utomhusrink och en helt magisk mix av skyskrapor, gamla kyrkor och små hus. Helt klart ett smultronställe!   

 Jag håller er uppdaterade under veckan.

Kramar Ingela 

Hemresa

Nu är äventyret på andra sidan Atlanten över och det enda som återstår är en lååååång hemresa imorgon. Det ska bli så otroligt skönt att komma hem och få fokusera på träning någon vecka nu efter allt tävlande!
Presque Isle har bjudit på det mesta, speciellt kallt väder så det räcker och blir över de senaste dagarna. Temperaturen har legat stadigt mellan 15-20 minus och detta ledde också till att vår stafett blev flyttat från idag som den egentligen skulle ägt rum till igår. Jag får kämpa väldigt i kylan, speciellt med mina fingrar som har lite dålig cirkulation.. Så tyvärr blev jaktstarten ett riktigt bottennapp och jag kunde inte försvara mitt fina pers från sprinten. Men som tur är gjorde Mona ett toppenlopp och åkte in på en 17:e plats. Så två pers för laget under denna helg! Kanon ju!
Sedan var det dessutom inte långt borta ett pers även i gårdagens stafett då vi faktiskt nosade på pallen. 30 sekunder upp till andraplatsen i en supertajt stafett där vi slutade på en 8:e plats. Något som såklart är godkänt, men vi har kapacitet att vara med där uppe nu så självklart är det målet att vara topp-6. Sen gör det ju inget ifall det skulle gå ännu bättre. Men vi får försöka ta det på VM istället!
Hursomhelst, ett långpass klassiskt har det blivit i kylan idag. Och var tur att de flyttade tävlingarna, för annars hade det inte blivit något.. Så kallt var det! Men nu ska jag packa och göra mig redo för middag. Blir Pizza Hut för svenska laget ikväll, det ska bli riktigt trevligt att umgås och komma ut från hotellet sista kvällen.   
 Kramar Ingela 

Nytt personbästa

Nu har vi alltså förflyttat oss en bit över gränsen till USA och Presque Isle. Men det var en rätt lång resa hit med 5 timmars flygtid. Dessutom lyckades de glömma mitt baggage så det fick jag inte förrän två dagar senare. Men med lite lånande av kläder så har jag ändå lyckats få till två fina träningsdagarna här borta.  Bild från planet mellan Calgary och Presque Isle

I alla fall så är förkylningen mycket bättre och att snart allt snor är borta ur näsan så jag har försökt träna på lite längre pass dessa dagar. Och det har varit väldigt skönt, är fina förhållanden härvor påminner lite om Sverige faktiskt.. 

Tyvärr har jag varit dålig på att ta bilder men vi som gått i Sollefteå liknade det med Torsby och de gjorde tvärtom. Så då kan ni ju kanske föreställa er hur det ser ut här.

Idag var det sprint på schemat och jag var superladdad, kände förra veckan att formen fanns där men förkylningen satte käppar i hjulet. Så ville verkligen få visa vad jag kan igen här i USA. Och det gick över förväntan idag, åkningen var pigg tycker jag och skyttet okej. Och var så skönt att se att det räckte till en 23:e plats idag och därmed nytt personbästa igen! 

Nu laddar jag om inför jaktstart imorgon med ett väldigt inspirerande utgångsläge! Ska göra mitt bästa och kriga för en bra placering även imorgon. Hoppas ni håller tummarna för mig och kika gärna. Tävlingarna sänds på svensk tv med start klockan 19.10. 

Kramar Ingela 

Presque Isle nästa

Så var även stafetten avklarad här borta i Canmore och det är dags att tacka för oss för denna gång. Det har varit superkul att vara tillbaka här igen med alla de fina omgivningarna, men lite mindre kul att spendera halva veckan sjuk på hotellrummet. Men sånt är livet och min förkylning är ännu begränsad till nästäppa så förhoppningen är god om ett snart tillfrisknande!  

 Nu sitter vi på ett chartrat plan påväg till USA:s östkust. Ska bli skönt med lågland och lite mindre tidsskillnad igen. Blir även premiär i staterna för min del, första men förhoppningsvis inte sista gången!

Men lite mer om stafetten avslutningsvis då.. Jag bildade dreamteam med Torstein på singel-mixen igår. Vi var supertaggade och just denna tävlingsform är något som passar mig väldigt bra normalt då jag skjuter relativt fort och gillar det lite högre tempot och duellerna som blir på de kortare sträckorna. Det började ju superbra för oss och jag växlade faktisk som tvåa efter min första sträcka, strax efter Frankrike som dagen till ära toppat sitt lag.. Torstein tog sedan rygg på Fourcade och vi låg riktigt bra till efter halva stafetten. Men den här gången höll det inte hela vägen, men vi spände bågen och visade att vi kan vara med där uppe.. Med lite bättre skytte så hade vi varit med  i topp, och det är kul att se. 

Men nu ska jag sova lite tänkte jag, hörs från USA.   

Kramar Ingela 

Förkyld

Precis som rubriken säger så vaknade jag tyvärr upp på morgonen idag med en näsa som inte betedde sig som vanligt. En förkylning är ett faktum och nu håller jag bara tummarna att det inte blir något långvarigt! Linn har varit lite sjuk under tiden här så har fått flytta in till henne nu då vi mest troligt har samma virus..

Jag beslutade ändå i samråd med vår landslagsläkare och tränarna på plats att trots allt köra sprinten idag. Jag brukar vara försiktig och inte anstränga mig när jag är sjuk, men då jag ännu inte har några andra symptom så kändes det som att enda som skulle kunna ske var att kroppen inte är med på noterna och eventuellt att förkylningen bryter ut mer (vilket den kanske gjort ändå).  

 En bild från när jag var frisk.. 

Försökte tänka positivt innan start och intala mig själv att jag var pigg och i form, och tror detta lyckades rätt bra. För trots att förkylningen gjorde att åkformen var bedrövlig så lyckades jag kämpa mig runt hyfsat ändå! Synd bara att när jag för en gångs skull fick gå i en tidig startgrupp så blåste det storm för första halvan av startfältet.. Men det är sånt som händer och bara att ta nya tag! 

Jag tog mig i mål idag och det var ju bra jämfört med att inte starta.. Men nu håller jag verkligen tummarna för att jag blåste ut sjukdomen och att jag är pigg och alert till söndagens stafetter! 

 

 Skjutvallen under en mindre blåsig dag.. 

Kramar Ingela 

Canmore

Så var vi på plats på andra sidan Atlanten efter närmare ett dygns resande och en jetlag som heter duga. Jag är väldigt glad att jag började ställa om tiden redan på hemmaplan men det är kännbart ändå. Känns konstigt också att klockan är 4 på eftermiddagen när vi kliver upp här..   Jag och min roomie Mona, vi bor alla tjejer tillsammans i en stor lägenhet!

Igår på träningen var jag riktigt trött och hade både hög puls av den höga höjden som råder här och stum av resa och tidsomställning. Men idag har jag vilodag och det hoppas jag gör gott inför de kommande dagarna, imorgon blir det ett tuffare pass och sedan kör vi damer första tävlingen på fredag. Då hoppas jag att kroppen är tillbaka till normalt igen!

 Vy från gårdagens eftermiddagspass

Annars så är det osannolikt fint här borta, är nog det finaste stället jag befunnit mig på. Så det är riktigt kul att vara tillbaka här. Senast var på junior VM för 7 år sedan. 

Och på tal om junior VM, så himla kul att se tjejernas framfart i årets junior VM. De har samlat ihop hela 4 stycken medaljer och det är bara att gratta tjejerna, Sverige och svenskt skidskytte för nog finns det talang och framtiden ser ljus ut för tillfället! Härligt Hanna, Anna och Sofia! Grattis! 🙂

 Bild den Sverigecupen i Boden där Hanna vann allt, nu gjorde hon nästan samma sak på junior-VM!

Kramar Ingela