Katastrof

Så var helgen i Idre tillslut över, för det är ungefär så det känns. Det var en riktigt tung helg för min del.. Jag tyckte att formen började kännas bra under veckan och skyttet gick riktigt bra under dagarna innan. Men sen gick allting fel!

Jag har försökt att analysera och plocka ut positiva saker, men det enda bra som jag kan ta med mig från helgen är att jag gjorde allt jag kunde och gick in med rätt inställning innan tävlingarna. Och egentligen var det ju vädret som var det som var katastrof, och hur mycket jag än önskar att jag hade kunnat ändra på det så går det inte. Livet är orättvist och i helgen drog jag nitlotten två gånger om att gå ut när det gick som tyngst i spåret.. Men som sagt, det är bara att bita ihop och gå vidare. Jag har varit ledsen över ett dygn nu och jag tänker tillåta mig själv att vara det så länge som det krävs, men det innebär inte att jag inte ser framåt. För jag har ju trots allt en bra känsla och har visat mig stark på de tidigare tävlingarna så det är bara att fortsätta kriga!

Superkul i alla fall att se att vi allihopa går framåt i Sverige. Har aldrig varit såhär tajt i damklassen och alla pushar varandra till nya resultat och världscup-stafetterna igår var riktigt lyckade från svensk sida!

Men nu ska jag sova, natti

Kramar Ingela

12291022_10153709736403686_8166015538940633865_o

Såhär mycket snöade det under loppet igår..

 

Idre

Så har vi varit på plats i Idre sedan i onsdags och trots att det inte var så länge sedan vi var här sist så har det hänt mycket. Spåren är längre och betydligt mycket hårdare och finare och hela fjället är mer snöbeklätt. Superfint!
Vi har hunnit med att testa en hel del skidor då föret ändras från dag till dag och så har vi även fått lite utmaningar på skjutvallen då vindarna varit väldigt byiga. Men det är bra att träna på omväxlande förhållanden! Kroppen känns bra om än lite seg, men jag hoppas att det ska släppa av dagens lite hårdare upptakt.. Jag är i all fall superladdad! Lite senare ikväll kommer startlistorna så kan lägga upp det samt en länk där ni kan följa tävlingarna live om ni är intresserade på min Facebook-sida. 

Förutom att förbereda oss inför tävlingarna så umgås vi och spelar spel. Vi tjejer bor tillsammans allihopa i en stuga och killarna på andra sidan stugan så blir endel spring emellan och skvallra ikapp. Det är bra stämning och vi trivs tillsammans allihopa så det är kul!

Men nu ska jag sova lite, behöver ordentligt med vila inför morgondagen! 

Kramar Ingela 

    

  

Uttagningar

Jag kan glädjande nog berätta att ni kommer få se mig i landslagskläder även detta år!

Det är nämligen så att när Svenska Skidskytteförbundet nyligen offentliggjorde sina uttagningar för kommande helger så har jag fått chansen att köra IBU-cupen i Idre under den kommande helgen. Där finns också möjligheten för mig att köra till mig en världscupsplats igen både till de individuella tävlingarna i Östersund och sedan vidare. Det känns såklart superkul att få tävla igen så snart och jag är glad över att säsongen är igång.

Självklart var världscupen mitt mål men då vi bara har 4 platser på damsidan och även om jag gjort stabila uttagningstävlingar så räckte det inte riktigt till denna gång. Men det är bara att fortsätta kämpa och visa fina resultat så kommer chansen igen. Som jag nämnt tidigare så har jag tagit ett steg framåt och jag känner mig stark, vilket även resultaten visar då jag även i sämre form kan hänga med riktigt bra..

Idag har jag en välbehövlig vilodag där jag tog en skön sovmorgon och lite senare ska jag börja packa väskorna inför avresa till Idre redan imorgon. Tack för att ni hejar på mig och håll gärna tummarna för mig i helgen!

Vi hörs från Idre,

IMG_1512

Kramar Ingela

Premiären avklarad

Så var säsongens första tävlingar avklarade och det känns riktigt bra. Jag tycker jag fått en hel del bra besked men även lite att jobba med. Som min tränare Pär Svärdfeldt uttryckte det: ”sista varvet åkte du nog mer på vilja än med kroppen i alla fall”. Jag tycker inte riktigt att jag hittat flytet i åkningen ännu och det beror nog till största delen på att jag endast hunnit få ett fartpass på snö innan samt att snön generellt kom ganska sent i år. Men säsongen är lång och jag känner mig inte oroad över att hinna få till det.

Men annars är jag faktiskt nöjd. Jag har varit riktigt sliten inför dessa tävlingar och vi har tränat på bra hela november för att testa ett lite tuffare upplägg in på säsongen för att istället hålla formen bättre under säsongens gång. Och med tanke på förutsättningarna och mina erfarenheter från premiärtävlingar tidigare så känns det bra. Jag känner att jag fått en bra grund att stå på samt att farten faktiskt finns där. Ännu är formen dock inte helt där jag vill att den ska vara, men den brukar komma runt jul för mig så nu behöver jag bara få tävla. Jag gör ändå två stabila lopp.

Gårdagens sprint var ett okej lopp, ingen superfart kändes det som även om listan visade annat. Men dock lite för mycket bom för att vara med i toppen men jag är ändå nöjd med det racet. Idag hade jag dock lite högre mål, jag ville vara med och slåss om medaljerna. Och det var jag faktiskt, men det räckte inte hela vägen. Grymt bra skytte på många tjejer gjorde att jag med mina 3 bom och en del strul på skjutvallen med hala skidor och tappade magasin inte riktigt räckte till. Men jag är som sagt nöjd ändå och förhoppningsvis har jag visat att jag vill vara med och fajtas om platserna i vinter.

Men nu kom Victor precis hem från Bruksvallarna så jag ska laga middag och mysa med honom ikväll. Det blir skönt! Imorgon väntar massage och möte med Magnus och utvärdera helgen, bara att börja ladda om för nya tävlingar nu! Det här har jag längtat efter hela sommaren..

Bifogar lite bilder och resultat från helgen, bilderna är tagna av Sweden Biathlon.

Kramar Ingela

Skärmavbild 2015-11-22 kl. 17.30.01 Skärmavbild 2015-11-22 kl. 17.30.38 IMG_1547 IMG_1548 IMG_1549 IMG_1550

Snart dags

Nu är det väldigt nära.. Sista träningen är gjord, skidorna är testade, vapnet rengjort och allt är förberett. Tidigare idag anlände också mina föräldrar samt Mats Holmqvist som i princip alltid hjälpt mig att valla då hans dotter Matilda är min gamla klubbkompis som numera jobbar här i Östersund. Hon ställer också upp som testpilot av valla i helgen så det blir kanon! Precis som på den gamla goda tiden. Jag hoppas såklart på en seger också så vi får återuppta tårta traditionerna.

Jag är laddad och redo att starta igång säsongen nu, sprint imorgon med start klockan 13 och sedan masstart på söndag med start klockan 10. Hoppas ni håller tummarna för mig, det kan behövas! Nu är det bara att köra..

  
Imorgon är det även dags för Victor att starta igång säsongen i Bruksvallarna, så kommer såklart vara nervös för hans skull också.. Men är skönt att jag tävlar själv så jag har fokus på det, är alltid mer nervös när andra kör än när jag själv ska köra annars.. Tävlingarna från bruksvallarna kan ni följa på tvn. Resultaten från våra tävlingar ska jag försöka återkomma med här efter tävlingarna. 

Kramar Ingela 

Inför tävlingspremiären

Så är det bara 3 dagar kvar innan det är dags att ställa sig på startlinjen för första gången den här säsongen. Den stora träningsmängden är gjord och jag kan lägga min hittills bästa försäsongsträning till historien, nu är det bara hoppas att jag får ut det till vintern också!

Jag är både spänd och entusiastisk över att äntligen få dra igång med tävlandet igen. Det är ju det man tränar för hela året. Men jag hade gärna fått några fler race innan uttagningarna till helgen, jag har inte riktigt fått in tävlingsvanan och har ingen aning om hur jag står mig mot de andra och om hur formen är. Som tur är så är säsongen lång, men jag vill ju gärna visa vad jag kan redan till helgen såklart! Men oavsett resultat till helgen så är jag övertygad om att jag har tagit kliv framåt vilket är det som räknas.

Igår hade jag möte med Magnus om helgens tävlingar, jag har mobiliserat kraft i huvudet och fokuseringen är på topp. Kroppen har fått sig en rejäl omgång hos Marcus också där många rejäla låsningar har fixats till.. Och idag började de sista förberedelserna i form av skidtest och upptakt på förmiddagen. Så nu är det bara att ladda kraft de sista dagarna fram till helgen! 

  Teamet på skidstadion för skidtest idag

  Jag hade sån tur att få hjälp att fixa iordning skidorna igår, riktig lyx!

Följ med hur det går,

Kramar Ingela 

Pray for Paris

Idag var tanken att börja detta inlägg med att sammanfatta vårt läger i Idre som avslutades igår, men efter att ha vaknat upp till nyheterna om vad som hände igår i Paris känns det inte lika relevant. Jag lider med alla drabbade och tänder ett ljus för alla de människor som föll offer för terrorismen.

Men mitt i denna tragedi värmer det i hjärtat att se att hela världen sluter upp och delar denna sorg med Frankrike, och det ger mig hopp om en värld i framtiden där sådant här inte förekommer.. Tillsammans står vi enade mot terrorism! 

Men för att ändå nämna lite om vårt läger i Idre.. Det avslutades igår efter lunch med ett lugnt klassiskt pass för min del. Väldigt kul att få åka på snö igen, men både jobbigt och ovant såklart. Pulsen är mycket högre, varje skär är lite jobbigare och det tar ett tag innan tekniken sitter där. Men som jag nämnde tidigare så känns skyttet väldigt stabilt nu och var inga problem att komma in i rutinerna på snö. 

I förrgår kördes ju ett träningsrace också, med ganska stora startfält då både skidskyttegymnasierna från Östersund och Sveg körde samt skidskytteuniversitetet och team Torsby med Emma och Johanna. Stora delar av Världscup och IBU-cup åkarna under fjolåret fanns på startlinjen med andra ord. Då formen varit riktigt dålig under den senaste veckan innan Idre hade jag inga stora förhoppningar på ett bra resultat. Det var en kort distans på 10km som stod på schemat och jag fick kämpa från start till mål. Men trots detta lyckades jag åka till mig en andra plats efter Johanna som gjorde ett jättefint lopp! Så det är kul att se att jag har en såpass hög lägsta nivå. 

Men nu hoppas jag att formen ska bli bättre inför nästa helg, vilket inte ska vara omöjligt. Jag har hållt i träningen bra och inte släppt upp så mycket ännu så jag tror att det kommer göra stor skillnad. Sen har jag sovit dåligt en period nu vilket givetvis också gör att formen blir sämre. Så att få sova hemma i min egen säng inatt var skönt, och äntligen har jag fått bra med sömn igen. Dessutom ändrades planen lite och det blev en extra vilodag idag för att kroppen ska piggna till sig.

En promenad, lite stretch och massa tv-tittande på den norska längdpremiären från Beitostölen har varit de enda aktiviteterna på schemat idag. Riktigt skön dag med andra ord! Och nu längtar jag efter att få åka skidor här i Östersund imorgon, ryktas om bra förhållanden på skidstadion här i vinterstaden.. 

Men först, tacopaj och mys med min sambo som ligger hemma med ryggskott.

Kramar Ingela 

Snöläger

Så är snart två dagar avklarade här på Idrefjäll. Förhållandena är faktiskt helt okej, och med de nya bestämda träningstiderna så blir det inte så mycket folk heller. Skönt det, för annars är det en hel del folk på plats. Tjeckiska skidskyttelandslaget är här, samt Jakov Fak och Teja Gregorin. Förutom det är U-laget i längd här och imorgon ansluter även A-laget i längd. Så en hel del bra åkare finns på plats med andra ord..

Imorgon är också förhoppningen att de kan öppna nedre slingan så det blir 2,5km spår, för i dagsläget är det bara den övre slingan på 1,6km som är öppen. Men hursomhelst så är det bra och fina spår för skate med tanke på väderförhållandena som råder i Sverige just nu.

Var himla skönt att komma på snö igen, första skären känns skidorna gigantiska då man är van rullskidor. Men man kommer in i det rätt fort. Rutinerna på skyttet är lika men ändå blir det ovant när man kommer på snö, knepigt men så är det. Brukar alltid ha en tendens att skjuta sämre de första träningarna på snö, men än så länge har jag faktiskt skjutit bra mycket bättre än normalt. Så det bådar gott inför säsongen!

Dagarna här består annars knappt av något annat än träning, mat och vila. Allt fokus ligger på att samla energi och maximera träningen. Men vi har en bra och positiv stämning och laganda så vi hinner med en hel del skratt vid måltiderna ändå vilket också är viktigt. 

Men nu väntar middag,

Kram Ingela 

  

Idrefjäll

Så var dagen kommen då det är dags att åka på snö, alltid lika spännande! Även om jag föredrar riktiga vinterförhållanden och hårda manchesterspår så får man göra det bästa av situationen. Så lite senare idag åker vi till Idre med teamet för att åka skidor, kommer nog få trängas med resten av skidsverige också eftersom de är enda stället i landet som har snö. Förutom vi i teamet så kommer även Vintersportgymnasiet att åka dit så vi kommer bo tillsammans med gymnasietjejerna där. Blir väldigt roligt och jag hoppas de tycker det också. Vi kanske kan inspirera dem lite samtidigt som de kan utmana oss till att prestera ännu bättre på skyttedueller och liknande. Alltid roligt om man kan dra nytta av varandra.

I förrgår åkte jag ner till Mora igen, var ju inte så länge sedan sist nu. Men då vi ändå skulle neråt så fick jag landa och bli lite ompysslad här istället. Och ompysslad blev jag ordentligt, att valla och förbereda skidor är inte min starkaste sida måste jag erkänna. Så var supersnällt av Victors pappa och gänget på Johns Sport i Mora som inte bara slipade upp mina skidor utan gjorde dem helt klara inför lägret!

Har varit lite trött senaste veckan, men jag ska nog hinna piggna till mig.. Förhoppningsvis blir det ju lite mindre träning framöver för att bli lite rappare i kroppen igen. Måste förbi Marcus en sväng och försöka få bort mina låsningar i ryggen som jag tror är största boven till en lite sliten kropp.. Men först ska det samlas timmar på snö!

Vi hörs från Idre,

kramar Ingela

  

En kärleksförklaring.

Igår kväll när jag var ute på en lugn löptur i Östersund så sprang jag och funderade en hel del. Jag brukar göra det på dessa korta kvällsturer, på de andra passen är hjärnan alltid så fokuserad på teknik, taktik och visualiseringar inför kommande tävlingar. Men på de löpturerna ges utrymme för andra tankar, vilket är rätt avkopplande emellanåt att bara springa i sin egen värld ett tag.

I alla fall, under gårdagens löptur runt stan så slog det mig, att denna stad ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Nått jag inte känt om något annat ställe än Arvidsjaur tidigare.. Men efter 5,5 år i denna Vinterstaden så har liksom det där snöhjärtat som symboliserar staden frusit sig in även i mitt hjärta. Jag har spenderat 3 år i Sollefteå tidigare utan att för den delen känna någon nämnvärd samhörighet med staden i sig. Detsamma skulle jag sagt om Östersund för bara ett par år sedan. Men något har förändrats. Sakta har denna stad, människorna i den och möjligheterna den bjuder upp till kopplat ett grepp om mina känslor.

Jag kan nästan garantera att jag inte kommer spendera resten av mitt liv här, jag ser fram emot nya utmaningar i livet längre fram. Men lika säkert kan jag garantera att Arvidsjaur, som varit mitt hem under 15 år och alltid kommer vara det ställe som ligger mig varmast om hjärtat, eller som man säger hemma: -”det är hit man kommer när man kommer hem”. Inte heller kommer vara ett ställe jag återvänder till för att bosätta mig. Men dessa två ställen kommer jag alltid bära med mig, de kommer ligga mig varmt om hjärtat och är två platser som format mig som person. Och trots att olikheterna är många, det skiljer väll sisådär 55 000 i invånarantal, så är likheterna lika många. Människorna är varma, välkomnande och turismen blomstrar. Snön är ett viktigt kännetecken för båda ställena liksom att fotbollslagen på båda orterna engagerar och är öppna kring sin mångfald.

När jag flyttade till Östersund fick jag höra att det är en stad där alla känner alla, och när man kommer från ett litet samhälle där det verkligen fungerar så hade jag lite svårt att tro på detta. Men nu har jag börjat inse att det faktiskt är så. I denna stad är man öppna och välkomnar alla, man gläds åt varandra och på något sätt har alla ett samröre. När jag går på stan numera är det sällan jag inte träffar på någon jag känner eller en bekants bekant, kanske någon jag stött på genom jobbet eller som bara vet vem jag är genom skidskyttet. Men oavsett, den finns där. Samhörigheten! Man vill kännas vid varandra och värnar om varandra och sin stad. Det är nog den största likheten, mentaliteten. Jag är så stolt att kunna kalla dessa två ställen för mina hemstäder.

Det var allt för mig, 
Kram Ingela.